Miffoben och blåslagen högerfot.

By the way, skulle ut och promenera för att försöka få igång benen. Det kändes ju trots allt lite bättre (efter 2 Citodon och 1 Norgesic), vad tror ni händer!? Jag mitt dumma as får för mig att jag ska pröva ta några springsteg och plötsligt sviker vänsterbenet igen. Jag tappar all kraft och jag försöker snabbt ta emot tyngden med högerbenet men vrickar då till foten. Jag faller handlöst och kommer inte upp. Det gör fruktansvärt ont.

Jag har tur, en kvinna som är ute och springer ser mig och kommer fram för att hjälpa mig. Hon frågar om jag är ok och om hon kan hjälpa mig med någonting. Jag kommer upp på benen och konstaterar att det är en vrickning men att jag på egna ben kan gå hem.

Väl hemma får jag av mig skorna och ser då hur hela foten spänner upp som en ballong. Jag får fruktansvärt ont och jag grinar illa. Jag ser liksom hur hela fotknölen växer. Jag stapplar ut i köket för att hämta is och sen lägga foten i högläge. Problemet är att eftersom jag har ischiasproblem så kan jag inte stödja mig helt på vänsterben så allt blev väldigt problematiskt. Dessutom skulle jag befinna mig hos naprapaten kl 14. Det slutar med att sambon får åka hem tidigare från jobbet för att hjälpa mig dit. Min naprapat tittar bekymrat på mig. Han såg att jag led. Fick berätta allt som har hänt i veckan, från ischiasproblem till förlorat jobb och nu vrickningen av höger fot. Jag är världens största klantarsel. Inte konstigt att min kropp är spänd som en fiolsträng efter den här extremt jobbiga veckan med alla bakslag och allt jävulskap.

Nu ligger jag här på sofflocket med ett miffoaktigt vänsterben och en jättesvullen, blåskimrande högerfot.

... och i morgon har jag PT-tid inbokad till kl 10 - "YES"!